Härskartekniker

Den bästa verksamheten skapar vi tillsammans. Därför behöver alla få möjlighet att komma till tals och känna trygghet. Ett öppet samtalsklimat där alla vågar framföra sina åsikter gör det även enklare att tala om sådant som är svårt. Därför är det viktigt att undvika det som kallas för härskartekniker. Här kan du läsa mer om vad det är för något.

Här nedan presenteras sju härskartekniker. Till varje sådan beskrivs också hur man kan motverka dem. Både om man själv blir utsatt eller om man ser att någon annan blir det.

Osynliggörande

Att bli osynliggjord kan innebära att någon blir ignorerad eller att någon tar åt sig äran för någon annans idéer eller arbete. Andra exempel på osynliggörande är till exempel att prassla med papper eller småprata med andra istället för att lyssna på den som pratar. Det är ett sätt att visa att man inte tycker att vad personen säger är viktigt. Osynliggörande kan också vara när några personer pratar om något som alla utom en i gruppen varit med om eller känner till sedan tidigare, utan att förklara för den som inte känner till det.

Den som blir osynliggjord kan bemöta härskartekniken genom att ta plats. Även om det känns svårt kan den som blir utsatt försöka vara saklig och lugn när hen agerar, påpeka att hen blivit avbruten eller säga ”vad kul att du tycker om min idé” om någon försöker sno idéer.
Andra deltagare som märker vad som sker kan motverka osynliggörandet genom att göra tvärtom. Lyssna aktivt och ge respons. Ge plats åt andra och var uppmärksam på om det finns någon/några i gruppen som inte pratar så mycket.

Förlöjligande

Att skratta åt någons förslag eller göra sig rolig på någons bekostnad innebär att förlöjliga. Rektioner som ”Snälla, det kan du väl inte tro på själv” eller ”Lilla gumman, du som är så ung …” är exempel på hur utryck som förlöjligar och förminskar andra. Att skratta åt någons dialekt eller skämta fördomsfullt om någons sexuella läggning eller funktionshinder är också ett sätt att förlöjliga och förminska.

Att ifrågasätta är ett sätt att bemöta den som förlöjligar. Upprepa vad den andre sagt och be dem förklara vad de menar. Formuleras det som en fråga ”Vad menade du när du sa…” istället för en anklagelse så blir resultatet ofta bättre. För att stödja den som blir utsatt är det viktigt att inte skratta åt elaka skämt. Helst ska man också säga ifrån och gärna fråga vad personen menade.

Undanhållande av information

Att någon undanhålls information gör att hen inte kan delta i diskussioner eller beslut på samma villkor som alla andra. Det skapar en känsla av maktlöshet. Ofta kan det också kännas svårt att komma med kritik eftersom de övriga redan kommit överens.

Att kräva att få ta del av all information är viktigt, även om det kan kännas svårt. Gäller det formella beslut, exempelvis i en styrelse, kan man begära att det skjuts upp så alla får tid att sätta sig in i ärende. Den som märker att information undanhålls för någon kan påverka situationen genom att själv se till att den sprids. Det är också viktigt att stötta den utsatte till exempel genom att själv ta upp diskussionen igen så att hen får en chans att vara med.

Dubbelbestraffning

Dubbelbestraffning innebär att någon hamnar i en situation där oavsett vad den väljer att göra eller säga så blir det fel. Att andra människor väljer att misstolka det du säger så att det får negativa konsekvenser för dig oavsett vad du gör är ett exempel. Det kan också handla om att du förväntas ta ansvar för vissa frågor men anses jobbig när du ständigt tar upp dem.

Att ifrågasätta, säga ifrån och uppmärksamma andra på vad som händer kan vara en strategi att bryta ett mönster av dubbelbestraffning. Ofta är det bra att skriva ner och samla reaktioner vid olika tillfällen för att kunna visa att det är ett mönster.

Att vara lyhörd och försöka förstå vad andra har att säga minskar risken för att själv utsätta någon för dubbelbestraffning. Var också uppmärksam på om någon behandlas annorlunda jämfört med andra och påpeka det för gruppen.

Påförande av skuld och skam

Att få skulden för något man själv inte kunde rå för kan göra att man ändå anklagar sig själv. Ofta handlar det om att andra människor vill undvika ansvar för något de gjort fel. Ett exempel kan vara att man blir försenad därför att man inte tänkt på att ta med sig en sovsäck.
Fast att det kanske är den som bjöd in till övernattningen som borde ha sagt att det behövdes. Ett annat exempel är att kritik mot hur något fungerar bemöts som att man ställer orimliga krav på organisationen. Det är ett effektivt sätt att förhindra framtida kritik oavsett om den är berättigad.

För att bemöta skuldbeläggande är det bra att försöka tänka objektivt på om man har gjort något fel eller inte. Tycker man inte att man gjort fel ska man vara tydlig med att förklara varför det blev som det blev och vem som hade ansvar för vad. För dem som finns runt omkring är det viktigt att faktiskt lyssna på förklaringar och inte genast avfärda det som en ursäkt. Det är ofta bra att prata om situationen med utgångspunkten att det inte ska hända igen. Oavsett vem som anser sig skyldig eller inte.

Objektifiering

Objektifiering innebär att någon bedöms endast utifrån utseende. Eller att kommentera och diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang. Ett exempel kan vara att någon som anses söt och är populär får lättare uppgifter av ledaren. Men att hen av samma anledning inte tas på allvar i en seriös diskussion.

Den som blir objektifierad ska påpeka att en kommentar inte är relevant och tala om när hen inte känner sig respekterad i en diskussion. Även de som finns runtomkring bör påpeka ifall kommentarer är olämpliga eller irrelevanta i sammanhanget.

Våld och hot om våld

Våld och hot är också exempel på härskartekniker. Det kan skrämma någon till tystnad. Att alla som upplever att någon i deras närhet blir utsatt reagerar är därför väldigt viktigt. Tänk också på att det inte är alltid vi förstår hur sådant som sägs är menat. Det du till exempel tänker på som ett olämpligt och onödigt skämt kanske faktiskt är ett förtäckt hot mot någon.