Regnbågsscouter för en tryggare fritid

Regnbagsscouternas-flagga-428x286px

Jag kommer ihåg mina första trevande steg uppför trappan, pupillernas frenetiska arbete för att anpassa synen till det dunkla rummet. Händerna hjälpte till i den branta trappan som var full med prylar. Jag skulle äntligen få se utmanarnas rum på min dåvarande kårs lokal.

Jag var äventyrare och hade aldrig fått gå i närheten av deras vindsrum förut. Det var häftigt, det var nytt, det var… en PORRAFFISCH??? Uppspikad på väggen satt en plansch på en halvnaken kvinna. Vi fnissade åt den. Pekade. Tittade lite i hemlighet när ledarna egentligen försökte visa något helt annat. Det var utmanarna som hade satt dit den. Utmanarna som var några år äldre än oss och som vi alla såg upp till så otroligt mycket. Det de gjorde, gjorde vi!

 

Några veckor efter händelsen var det föräldramöte med de vanliga punkterna på dagordningen:
Såhär går det till när era barn blir utmanare.
Kan ni hjälpa till på arbetsdagen.
Rundtur på lokalen.

Min mamma fick syn på samma affisch. Utan någon vördnad inför äldre utmanare sa hon skarpt till ledarna att sådant här får inte förekomma på Scouterna.

Men det fick det tydligen. Affischen blev kvar, liksom de värderingar som frodades kring den. Idag undrar jag hur ledarna tänkte. Hur trodde de att alla skulle känna sig välkomna om kvinnor objektifierades och dessutom så fruktansvärt uppenbart? Var det meningen att alla killar skulle tända på tjejer? Vad hände om de inte vurmade inför planschen? Vems röst blev aldrig hörd i utmanargruppen?

Idag ser jag planschen som något som påverkade oss. Jag anser att den var förtryckande. Ett förtryck kan te sig på många olika sätt; till exempel kan det vara patruller indelade i kön – vilken patrull ska en vara med i om en inte känner sig som varken tjej eller kille? Det kan vara den där hajken som en aldrig får vara med på eftersom rullstolen inte går att köra på stigarna. Det kan vara att vara den enda personen i en patrull som inte är vit och blir utpekad för det.

Regnbågsscouterna är ett nätverk som sträcker sig från Malmö till Kiruna, från Göteborg till Stockholm. Vi finns överallt för att se till att Scouterna ska kunna vara en trygg fritidssysselsättning där unga ska få möjligheten att bli goda världsmedborgare oavsett tidigare förutsättningar. Vårt mål är att skapa opinion – att väcka frågorna – och att utbilda ledare och äldre scouter i hur en faktiskt kan tänka kring sådana här frågor. För visst kan det vara svårt att ändra rutiner och traditioner men Scouterna är rätt rörelse att starta en sådan omvandling i, för på Scouterna har vi ju faktiskt ingen avbytarbänk!

 

Text: Felix Larsson, Regnbågsscouterna

Det här inlägget postades i Trygg fritid och märktes , , , , , av admintryggamoten. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>